Sagan om den lilla lilla gumman

Det bodde en liten, liten gumma i en liten, liten stuga. Vid dörren växte blommor, och stigen slingrade sig ut i gräset.

I stugan fanns ett litet bord, en liten stol och en ännu mindre pall. Och så hade gumman en liten trähink.

Hon hade också en liten, liten katt. Den rullade ihop sig vid dörren. ”Mjau”, sa katten. Sedan spetsade den öronen.

Ute i hagen gick en liten, liten ko. Den åt grönt gräs och viftade på svansen. ”Muu”, sa kon när gumman kom.

Gumman tog sin lilla trähink och satte sig hos kon. Så mjölkade hon. Pss, pss, pss. Mjölken skummade vit i hinken.

Hon bar in mjölken och ställde hinken på det lilla bordet. Sedan gick hon ut en stund. Katten reste sig. Vad doftade så gott?

Först klev katten upp på den lilla pallen. Sedan hoppade den till stolen. Därifrån var det bara ett litet skutt till bordet.

Där stod mjölken! Katten stack ner sin lilla nos. Lapa, lapa, lapa. Den drack tills den lilla hinken var alldeles tom.

Då kom gumman in. ”Men all min mjölk! Schas, katt!” Katten blev rädd och skuttade ut genom dörren. Gumman stod kvar med den tomma hinken.

Gumman ångrade sitt höga rop. Framåt kvällen kom katten tassande hem igen. Den strök sig mot hennes ben. ”Där är du”, sa gumman. Katten spann.