Bockarna Bruse Efter Asbjørnsen och Moe Det var en gång tre bockar som alla hette Bruse. En var liten, en var mellanstor och en var så stor att han kunde klia sig på ryggen mot de högsta grenarna. På deras sida av bäcken var gräset nästan slut. På andra sidan växte däremot en hel äng av grönt, saftigt gräs. – Dit ska vi! sa lilla bocken. Men över bäcken låg en bro. Och under bron bodde ett troll som helst ville ha hela bron för sig själv. Den lilla bocken Lilla bocken Bruse gick först. Tripp, tripp, trapp lät hans små klövar mot brädorna. – Vem är det som går på min bro? mullrade trollet. – Det är bara jag, lilla bocken Bruse. Jag ska till ängen och äta gräs. Trollet stack upp sin rufsiga näsa. – Då kommer jag och tar dig! Lilla bockens ben darrade lite. Men han tog ett djupt andetag. – Jag är ju så liten. Snart kommer min mellanbror. Han är mycket större än jag. Trollet funderade. Det lät förstås mer intressant. – Gå då, muttrade det. Och lilla bocken skyndade över till ängen. Den mellanstora bocken Nu kom mellanbocken Bruse. Tripp, trapp, tripp, trapp! – Vem trampar på min bro? ropade trollet. – Mellanbocken Bruse. Jag ska till min lillebror på ängen. – Då kommer jag och tar dig! Mellanbocken tittade trollet i ögonen. – Bakom mig kommer vår storebror. Han är större än vi båda två. Trollet kliade sig i det mossiga håret. Ännu större? Det ville det se. – Nåväl. Gå du också. Mellanbocken gick över och ställde sig tätt intill lilla bocken. Tillsammans väntade de. Den stora bocken Till sist kom stora bocken Bruse. TRAMP, TRAMP, TRAMP! Hela bron sjöng under hans klövar. Trollet klättrade upp och ställde sig mitt i vägen. – Nu tar jag dig! Men stora bocken stod stadigt. – Den här bron leder till ängen, sa han. Den måste alla få gå över. Du får flytta på dig. Trollet såg på de stora hornen. Sedan såg det på de stadiga klövarna. Och sedan såg det på de två andra bockarna, som väntade på sin bror. Plötsligt verkade det klokare att vara någon annanstans. Med ett skutt hoppade trollet ner på en sten i bäcken. Därifrån klättrade det upp på stranden och försvann in i skogen, med mossan guppande på huvudet. De tre bockarna gick tillsammans ut på ängen. De åt klöver och mjukt gräs tills magarna blev alldeles runda. På kvällen gick de hem över bron, sida vid sida så långt det gick. Tripp, trapp, tramp. Och under bron hördes bara bäckens glada porlande. Snipp, snapp, snut. En liten fråga att prata om Hur kan man hjälpa någon som inte vågar gå först? Om den här sagan & dess ursprung Fri svensk återberättelse av folksagan upptecknad av Peter Christen Asbjørnsen (1812–1885) och Jørgen Moe (1813–1882). Det äldre litterära underlaget är fritt från ekonomisk upphovsrätt i Sverige. Ny formulering och ett mildare slut; ingen modern svensk översättning har kopierats. Återberättelse och bearbetning av Johan Boström med hjälp av AI. Illustrationer av Johan Boström, skapade med hjälp av AI. Källa: De tre Bukkene Bruse, Norske Folke-Eventyr, äldre norsk text hos Bokselskap https://www.bokselskap.no/boker/folkeeventyr/bukkenebruse https://barnsagor.com/sagor/bockarna-bruse/